Under den här veckan leker jag egen lägenhet medans familjen är på läger. När jag kom hem idag och fixade lite insåg jag att den jag är nu, nästan helt opåverkad av andra människor måste liksom vara den jag är i grunden på något sätt och den jag är just nu tycker jag verkligen om. Personen jag är nu verkar faktiskt klara av att bli 18 om ett halvår och flytta hemifrån om ett tag. Om jag skulle gissa hur lång tid det var kvar utifrån hur det känns skulle jag säga ett väldigt långt tag men två år är egentligen inte så lång tid. Just nu skulle jag vilja påstå att jag längtar tills jag lämnar boet, och att det känns så känns faktiskt skönt. Det hela är helt enkelt bra egentligen men läskigt atm.
Jag tänker ganska ofta på personen jag vill vara, målet. När jag är den personen lyckas jag trycka undan självhatet, då känns det bra att vara jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar